J (min sambo) fick Berättelsen om Pi av Yann Martell i födelsedagspresent och jag sträckläste den. Hmmm, som två böcker i en. Dels en rolig men kort betraktelse av en ungs man möte med tre världsreligoner (Hinduism, Kristendom och Islam). Dels en Robinsom Cruse liknande överlevnads roman om att överleva i en livbåt på stilla havet i 270 dagar. På slutet gör författaren ett allvarligt försök att knytta ihop de båda historierna men tyvärr faller det platt på marken. Kanske att bokformen inte är rätt forum? Kanske att detta hade gjort sig bättre på film? Var för sig är historierna helt läsvärda. Påminner mytcket om de äventyrsrommaner som jag då och då roar mig med att läsa som Coopers trapper historier (Den siste Mohikanen m.fl.) eller Julius Verne.

Genom att sätta ihop dem annar man ett försök till något storslaget, kanske t.o.m. idéen var riktigt bra men det faller någon stanns efter ca 50 sidor. För långt och för pratigtr kanske? När man läser lovorden från recentionerna på insidan av boken undrar man vad som gick förlorat i översätningen.